141028
Idag var det en sån där dag då i stort sett inget fungerade i ridningen... Jag vet att alla har såna dagar emellanåt, men det känns lika kasst ändå varje gång det händer.
Det var riktigt härligt väder idag, drygt 15 grader varmt och ljummen vind. I slutet av oktober! Så skönt så även helklippta Snuff gick utan täcke.
Jag började med Kopur. Mamma ska ju rida lektion med honom imorgon, så jag tänkte ta ett lösgörande pass på banan. Provade baucher-bettet på honom, egentligen köpte jag det till Snuff men det har aldrig blivit av att jag har provat det på henne. Men eftersom Kopur vill ha det stilla i munnen tänkte jag prova det på honom. Han verkade okej på det, varken bättre eller sämre än på vanligt tredelat med fasta ringar.
Till själva ridningen då. Det var två saker som genomsyrade hela ridpasset. Stel och seg. Inte likt honom. Jag jobbade nästan bara på volter och bågar, lite skänkelvikning, öppna, öppna och upp i tölt, tölt på volt och tölt med ökningar på diagonalerna. Inget fick honom mer framåt liksom, det var samma seghet över honom ändå. Och han var lika svår att böja igenom.
Jag vet inte om han gjorde något igår när J red så han är stel, eller om han bara tyckte det var varmt, eller vad det var. Det kändes inte bra iallafall, så jag red bara en knapp halvtimme.
Sedan red jag ut på Saela. Barbacka runt byn. Det gick både bra och dåligt, får jag väl säga. Det var väldigt blåsigt idag men det verkade inte bekymra henne alls. Tuffa tjejen!
Vi jobbade nästan bara med skritt och tölt idag, vi också. Hon stod ju igår och då blir hon nästan alltid lite "emot" dagen efter, så även idag. Hon ville absolut inte ställa sig åt höger. Antingen sköt hon ut bogen och la huvudet på sned, eller så fuskställde hon sig i halsen och sköt ut baken åt vänster... Ingen höjdare alltså.
Tölten, när hon töltade, var som vanligt riktigt, riktigt bra. Vi jobbade där med att hålla det tempo jag bestämmer, och öka och minska. Hon tappar lätt bort sig och börjar rolla, och då slår hon lätt över till galopp, när hon ska öka eller inte får som hon vill. Men det vet jag att det bara är att jobba sig igenom, hur segt det än känns. Vi har gjort enorma framsteg det senaste halvåret, och när det gäller hästträning kan man ju inte jämföra dagens ridpass med gårdagens eller det i förrgår, utan det handlar om hur den här månaden varit jämfört med hur det var för tre månader sedan. Man måste se det i ett större perspektiv, inte dag till dag. Så fort går inte utveckling.
Jag ska ju också rida lektion imorgon så jag tänkte ta upp just det här med ställning och rakriktning då, eftersom det är där jag upplever att vårt största problem sitter just nu. Förhoppningsvis och förmodligen får jag lite bra verktyg att jobba med.
Lilla Rosti fick ännu en vilodag. Imorgon har jag lovat honom att vi ska skritta lite, om det blir för hand eller uppsuttet får vi se imorgon.