150307
Tävling!
Jag skulle ju ha haft med Snuff till Strömsholm för Vintermästerskapen, men när vi tränade på banan förra söndagen var hon helknäpp. Så fort jag kommit upp i sadeln drog hon, hoppade över en snöhög och körde rally in till ridbanan... Där lyckades jag få in henne på en volt och fick stopp, sen var hon på tårna hela tiden. Så jag bytte häst, helt enkelt. Hon får vänta lite till.
Funderar på att skaffa munkpeppar och prova ge henne, om det är brunsten som gör henne så stissig. Det ska ju kunna hjälpa då, så jag ska kolla upp det!
Hur som helst, det var alltså Kopur som fick följa med till Strömsholm.
Kvart i fem åkte jag och mamma hemifrån, och tio i sex var vi på väg från stallet. Då hade Kopur fått lite frukosthö och lite kraft innan vi åkte.
Tog uppåt två och en halv timme att åka. När vi kom fram fick Pops in sitt hönät i transporten medans jag gick iväg till ridhuset för att dels kolla hur allt såg ut, hämta nummerlappar, och leta reda på en toalett.
Tillbaka till transporten sedan och gjorde iordning oss. Tyvärr blev det inte en enda ridbild, så jag får nöja mig med att beskriva outfiten:
Ridbyxor: Vita whitaker
Tröja: Marinblå tävlingströja från Hööks, med glitterstenar på halsen
Kavaj: Svart "Competition CRW Exclusive" från hööks. Skönaste kavajen någonsin!
Stövlar: Svarta Tretorn Advance
Hjälm: Svart Euro-Lite Velvet
Schabrak: Svart Protector med röd och silverfärgad passpoal
Boots: 200 g TopReiter
Träns: Sitt vanliga, rött blingpannband, Heras remontnosgrimma, Snuffs tyglar (ihopplock!)
Och när jag inte red hade jag även en marinblå JH Collection-tröja och en röd Jacsonväst på mig. Måste säga att de kläder jag hade måste vara de skönaste tävlingskläderna jag någonsin ägt, från topp till tå. Kändes som om jag gled runt i pyjamas ungefär. Vilken skillnad från när jag började och hade en stel vit skjorta och en ännu stelare kavaj...
Hur som helst, utrustningen är ju inte det viktigaste, utan det är ridningen. Första grenen var T8. Vi promenerade upp till ridhuset, tog några minuter att gå från parkeringen. Väl utanför nya ridhuset (där framridningen var) satt jag upp och red in. Inne i ridhuset var det i princip kaos. Somliga kunde inte ridhusreglerna utan skrittade på spåret, struntade glatt i högerregeln och hade noll uppsyn omkring sig. Saela hade förmodligen blivit tokstressad av det, så det var tur att jag böt häst.
Töltade iallafall litegrann, inte mycket, och sedan var det vår tur.
Jag var lite orolig för att han skulle bli tittig när vi kom in i röda ridhuset, eller i gången mellan ridhusen, men han brydde sig inte det minsta. Så duktig!
Han kändes dock lite "emot" när vi red, både mot handen och mot skänkeln. Helt enkelt inte riktigt mellan hjälperna. Jag tycker ändå att det gick helt okej. Fick typ 4,95 eller något i slutpoäng, det är jag ändå rätt nöjd med även om jag vet att vi kan ganska mycket bättre.
Efter vi var färdiga promenerade vi ner till transporten igen. Jag tog av Kopur allt utom bootsen och gav honom lite kraft i ganska mycket vatten, eftersom han dricker dåligt på tävling. Sedan lastade jag honom, så fick han stå i transporten och äta hö. Jag satte mig i transporten jag också, åt min matsäck, löste sudoku och lyssnade på peppmusik. Lite kallt bara, men annars var det mysigt!
De hade också livestream från tävlingen, så jag kollade lite på det också. Det var vissa grymt fina hästar med i T3!
När det började bli dags för V5 lastade jag av och sadlade och tränsade igen. Promenerade upp till ridhuset och började rida fram. Det var ännu mer kaos andra gången, men jag försökte att inte bry mig om det utan fokusera bara på min och Kopurs framridning. Skrittade ett tag först, sedan galopperade vi lite på volt i vänster varv. Han kändes riktigt bra där!
Sedan gjorde jag ett par övergångar från tölt till trav, och sedan skrittade vi bara fram tills det var vår tur.
Väl inne i tävlingsridhuset kändes han riktigt pigg och låg på. Tölten var helt okej, men han var lite springig. Jag ville inte plocka för mycket i honom heller eftersom han gärna går emot då, och det var ju ingen fara hur han gick heller. Traven sedan, den var riktigt bra tycker jag! Lite snabbt där också, men bra takt, helt okej form och bra steglängd. Traven är ju inte hans bästa gångart heller.
Skritten var också okej, han var lugn och inte trippig, som han ju oftast är. Däremot var han lite vinglig på ena långsidan, men mamma sa att hon tyckte skritten såg bra ut och såg inget vinglande så förhoppningsvis kändes det mer än det syntes.
Sist var det dags för galoppen. Tyvärr blev första fattningen fel. Det var i början av långsidan, och inte förrän i slutet av långsidan fattade vi vänster galopp. Eftersom han var så pass på var det bäst att skritta en liten bit först, och inte stressa in i galoppen.
När vi väl hade galopp var den dock riktigt bra! Lite väl högt tempo även där, så lite bärighet tappades, men å andra sidan hade han mycket power och såg nog ganska läcker ut. Jag försökte mest sitta och "finrida", eftersom han galopperar så bra själv.
Poängen vi fick var 5,4 av en domare, 5,1 av en (som enligt mamma tittade rakt på oss när vi fick fel galopp...) och 5,3 av den tredje, totalt 5,27. Det är jag jättenöjd med!
Både poängen, men framförallt att han kändes så glad! Han tyckte verkligen att det var roligt, och han gjorde sitt bästa. Min fina, fina häst!
Han fick godis sedan, och fick stå utanför ridhuset ett tag medans vi väntade på resultatlistorna. Att det inte blev någon final förstod jag ju, poängen som krävs för att komma till final där är ganska höga... Men jag var lite nyfiken på var vi hamnade, och kom då inte ihåg poängen så jag ville se dem också.
När resultaten kommit upp (och vi hämtat våra rosetter - alla deltagare får rosett på Vintermästerskapen) gick vi ner till transporten igen. Mamma åt lunch, och Kopur fick stå i transporten och äta upp det sista av höet, och sen åkte vi hemåt.
Vi kom tillbaka så sent, så de andra hästarna hade kommit in igen när vi kom. Kopur fick hälsa på både Saela och Rosti över boxdörrarna (han blev gladast över att se Rosti) innan han gick in i sin box.
Vi började packa in grejerna från bilen, och pratade lite med de andra i stallet. Då började en unghäst som var inne att härja i sin box, stegrade sig och höll på. Och plötsligt gled ena framhoven genom gallret och hon satt fast... Det var så hemskt, jag får rysningar bara jag tänker på det. Hon kastade sig och slet, sedan ramlade hon omkull och blev liggande. Med hoven kvar uppe i gallret, alltså. Vi alla som var i stallet blev rejält skärrade, och det blev ordentligt kaos. Vi lyckades iallafall på något sätt pressa isär gallret tillräckligt för att hoven skulle kunna slås loss med hjälp av en hammare.
Hästen blev liggande en stund när hon kommit loss, och jag hann se alla möjliga skräckscenarion med nödslakt och avslitna ben spelas upp i huvudet... Men hon reste sig upp och tog några steg runt i boxen, lite halt men absolut inget mycket. Jag förstår fortfarande inte hur det kunde gå så bra, men idag var hon ute i hagen och mådde bra. Ibland har man otrolig tur!
Efter det dramatiska avslutet på dagen gav jag våra hästar lite godis som mamma fick nere på tävlingen (och Rosti fick sin lusern) och sedan åkte vi hem.