150311
Kopur red jag igenom ute, inför tävling på lördag. Han kändes okej, inte jättebra, men okej.
Vi red runt byn, mest skritt, och en del tölt och galopp. Tölten var ganska bra, okej takt och form och så, men det där maffiga lilla extra saknades. Han kändes lite trist, liksom, men ändå helt okej. Galoppen var han lite värre i, blev flack och springig för det mesta. Bitvis gick det bättre, men inte sådär rund och bärig som han kan vara.
På raksträckan mellan stallet och byn (vid vägen mot hagen i skogen) gjorde jag några passläggningar. Första blev helt katastrof, han bet sig fast, körde upp huvudet, och galopperade vidare i flack, fyrtaktig galopp. Saktade av och tog om den istället för att börja bråka.
Andra läggningen var lite bättre, men han gick fortfarande emot handen. Det blev iallafall pass den läggningen, om än inte i något vidare tempo, och han slog upp efter en kort bit.
Tredje och sista läggningen var den bästa. Han var emot handen även där, men inte lika mycket, och när han la sig i pass så var den bra. Bra sug, bra tempo, helt okej takt, och han höll den tills jag sa stopp. Så efter den ganska bra läggningen nöjde jag mig och skrittade hem.
Han blir ju värre när man lägger så där ute efter en väg, i riktning hemåt, än vad han är på ovalbanan där han inte har riktigt samma sug framåt. Så jag försöker att inte fokusera så mycket på krånglet när jag vet att det alltid är värre ute än på banan.
När vi kom tillbaka till stallet fick Popsen gå ut och jag tog in Snuff och gjorde iordning henne. Tog på sadel och träns, men började med longering eftersom hon inte har ridits på ett tag nu. Hon var lite seg där faktiskt, tog bara skritt och trav. Jag hade inget spö med, så jag gissar att det kan ha varit en bidragande orsak till segheten. Men hon var ändå okej och travade bra åt båda hållen.
Sedan satte jag upp och red en liten stund. Mycket volter och flytt för skänkel, lösgörande och koncentrationsjobb helt enkelt. Hon var lite svårare att flytta för vänster än för höger.
Travade också en del på volt. Jag har märkt att det med henne är bäst att hålla sig på volter när hon har stått eller bara är allmänt pigg och/eller okoncentrerad, eftersom det är mycket lättare att få (och bibehålla) kontakt med henne på volt än på rakt spår.
När vi travat lite avslutade jag med "fylleridning" i skritt, så hon fokuserade på mig och kom ner i formen och sträckte ut halsen. Sedan nöjde jag mig, efter ett ganska kort ridpass.